Added: 07 October 2016
Jones & The Punk(rock)ers (Swe)
|
|
Band Info
Members
Johan Filipsson - Vocals, Guitar (Jones)
Johan Brissman - Bass, Vocals (Jones)
Jones Gustavsson - Drums (Jones)
Official Biography in Swedish
Jones är ett punk / pop / rockband från Sverige. Bandet grundades 1989 och musiken karaktäriseras av korta, snabba och ganska enkla låtar. Jones har inspirerats av många olika artister i olika genrer men de största influenserna kommer från den amerikanska punkrocken. Sättningen är och har alltid varit: Jens Gustafson (Trummor), Johan Brissman (Bas & Sång), Johan Filipsson (Gitarr & Sång).
Historien om Jones: Jones bildades i Borås 1989 som ett högstadieband med alla dess klassiska attribut, Spelningar på fritidsgården, replokal på fritidsgården, utbytesspelningar med andra fritidsgårdar, den vanliga visan alltså. Hursomhelst så var vi väldigt entusiastiska, vilket resulterade i en stor mängd låtar (eller i alla fall något som liknade låtar), ett antal demokassetter spelades också in. Målet var naturligtvis skivkontrakt, rockstjärnestatus m.m. Till en början hände inget speciellt, så förutom att åka runt och spela lokalt, beslutade vi oss för att ta nya grepp. Följden blev att vi spelade in och pressade upp en fyra spårs vinyl EP, med namnet "Vi lever i en rock'n roll" i 500 exemplar. Detta hände 1992, och vi skickade vår nya EP till diverse bolag, samt tvingade våra vänner att köpa den. Detta resulterade senare i absolut ingenting alls. Av någon outgrundlig anledning fortsatte vi ändå i samma anda. Fler demos, fler spelningar osv.
Under denna tid i början 1990 talet var bandets största influenser band som Ebba Grön, KSMB, Attentat m.fl., och allt material framfördes på svenska. Runt 1993 ändrades dock stilen en del. Det som hände var att bandet drabbades av ett tillsynes ej behandlingsbart virus. Infektionen tog sig uttryck i en fanatisk dyrkan av det amerikanska bandet Ramones. Allt blev Ramones, och ett tjugo tal av detta bands låtar fanns plötsligt på Jones live repertoar. Under 1994 och 1995 spelades ytterligare demokassetter in, och Jones sjöng nu på engelska. Konkret innebar detta en bättre respons och vi lyckades också få med några låtar på olika samlingsskivor. Att dessa gavs ut av mindre eller helt okända independentbolag eller i vissa fall privat personer spelade ingen roll. Det innebar en höjning av självförtroendet.
Allt var dock inte positivt under dessa år. Vi lyckades också göra vår mest katastrofala och missförstådda spelning någonsin. Det hela ägde rum på Sjuans Ölhall i Göteborg. Vi släpade dit instrument och PA anläggning vilket skulle finansieras av entré intäkter. Problemet var att publiken bestod av bartendern (En dam i 55 år åldern med öronproppar), två tragiska skinheads, en alkoholiserad stamgäst samt två andra som passerat förbi av en slump. Alla smuttade på folköl eftersom det var det enda som erbjöds i baren. Vi beslöt oss för att inte ta notis om det konstiga läget, varpå vi hämningslöst rev av 25 låtar. Allt skakade och stamgästen undrade om vi var hysteriska. Dagen efter kom ett telefonsamtal där det tydligt framgick att vi aldrig var välkomna tillbaka. Andra mer lyckade spelningar under samma period var på Face Front i Piteå, Rockklubben på restaurangen Amandas hemma i Borås och på West Gotha festivalen i Trollhättan 1996.
1996 skickade vi omkring 75 kassetter till både möjliga och omöjliga skivbolag i Sverige och utomlands. I februari tog det nystartade bolaget Sonus Records i Linköping kontakt. De gillade en låt och ville att vi skulle spela in en platta. I mitten på Maj packade vi ner instrumenten och begav oss i väg till Linköping. På en vecka spelades 17 låtar in, varefter vi åkte hem och vilade. Vi beslutade att döpa albumet till "Valuable Stuff". Alla var nöjda med resultatet, och nu följde en viss väntan på releasen. Denna kom slutligen, men 1996 hade då hunnit bli 1997. Vi hade vissa förväntningar på releasen och räknade med hyfsad försäljning. Förväntningarna slog aldrig in aldrig. Sonus Records var ett nystartat bolag, och hade problem med tillförlitliga marknadsföringskontakter. Vilken chans på marknaden albumet hade haft med bra distribution och marknadsföring kan dock diskuteras. "Valuable Stuff" är trots allt ett punk album och 1997 kan inte jämföras med 1977. Vi fick visserligen göra telefonintervjuer med skumma tyska underground fanzines osv, men vi sålde aldrig någon större mängd plattor. 1998 lyckades skivbolaget trots allt sälja en licens till Portugal, vilket inbringade lite pengar. Sedan rann allt dock ut i sanden.
Efter denna resa var det lite tungt att fortsätta repetera, men vi kom fram till att hade vi lyckats hålla i gång Jones i 9 år, kunde vi lika väl köra vidare. I början drack vi mest kaffe, men började sedan skriva nya låtar. Under år 2000 tog bandet ett nytt grepp och började arbetet med att bygga en liten demostudio, samt en ny replokal. Det var då fyra år sedan någonting spelades in. Vi hade skrivit massor av låtar och repeterat flitigt men annars inte varit aktiva. Under 2001 färdigställdes studion och 12 nya låtar spelades in. I vanlig ordning gjorde vi en del skick till radio stationer och skivbolag, men inte med samma intentioner som under tidigare år. Vi ansåg att det viktiga var att skriva låtar och göra musik, och koncentrera bandet till det som är kreativt. I denna anda fortlöpte det hela fram till Maj 2003, då vi beslöt att lägga ned bandet pga av tidsbrist och dåligt engagemang på låtskrivar fronten.
Official Biography in Swedish
Jones är ett punk / pop / rockband från Sverige. Bandet grundades 1989 och musiken karaktäriseras av korta, snabba och ganska enkla låtar. Jones har inspirerats av många olika artister i olika genrer men de största influenserna kommer från den amerikanska punkrocken. Sättningen är och har alltid varit: Jens Gustafson (Trummor), Johan Brissman (Bas & Sång), Johan Filipsson (Gitarr & Sång).
Historien om Jones: Jones bildades i Borås 1989 som ett högstadieband med alla dess klassiska attribut, Spelningar på fritidsgården, replokal på fritidsgården, utbytesspelningar med andra fritidsgårdar, den vanliga visan alltså. Hursomhelst så var vi väldigt entusiastiska, vilket resulterade i en stor mängd låtar (eller i alla fall något som liknade låtar), ett antal demokassetter spelades också in. Målet var naturligtvis skivkontrakt, rockstjärnestatus m.m. Till en början hände inget speciellt, så förutom att åka runt och spela lokalt, beslutade vi oss för att ta nya grepp. Följden blev att vi spelade in och pressade upp en fyra spårs vinyl EP, med namnet "Vi lever i en rock'n roll" i 500 exemplar. Detta hände 1992, och vi skickade vår nya EP till diverse bolag, samt tvingade våra vänner att köpa den. Detta resulterade senare i absolut ingenting alls. Av någon outgrundlig anledning fortsatte vi ändå i samma anda. Fler demos, fler spelningar osv.
Under denna tid i början 1990 talet var bandets största influenser band som Ebba Grön, KSMB, Attentat m.fl., och allt material framfördes på svenska. Runt 1993 ändrades dock stilen en del. Det som hände var att bandet drabbades av ett tillsynes ej behandlingsbart virus. Infektionen tog sig uttryck i en fanatisk dyrkan av det amerikanska bandet Ramones. Allt blev Ramones, och ett tjugo tal av detta bands låtar fanns plötsligt på Jones live repertoar. Under 1994 och 1995 spelades ytterligare demokassetter in, och Jones sjöng nu på engelska. Konkret innebar detta en bättre respons och vi lyckades också få med några låtar på olika samlingsskivor. Att dessa gavs ut av mindre eller helt okända independentbolag eller i vissa fall privat personer spelade ingen roll. Det innebar en höjning av självförtroendet.
Allt var dock inte positivt under dessa år. Vi lyckades också göra vår mest katastrofala och missförstådda spelning någonsin. Det hela ägde rum på Sjuans Ölhall i Göteborg. Vi släpade dit instrument och PA anläggning vilket skulle finansieras av entré intäkter. Problemet var att publiken bestod av bartendern (En dam i 55 år åldern med öronproppar), två tragiska skinheads, en alkoholiserad stamgäst samt två andra som passerat förbi av en slump. Alla smuttade på folköl eftersom det var det enda som erbjöds i baren. Vi beslöt oss för att inte ta notis om det konstiga läget, varpå vi hämningslöst rev av 25 låtar. Allt skakade och stamgästen undrade om vi var hysteriska. Dagen efter kom ett telefonsamtal där det tydligt framgick att vi aldrig var välkomna tillbaka. Andra mer lyckade spelningar under samma period var på Face Front i Piteå, Rockklubben på restaurangen Amandas hemma i Borås och på West Gotha festivalen i Trollhättan 1996.
1996 skickade vi omkring 75 kassetter till både möjliga och omöjliga skivbolag i Sverige och utomlands. I februari tog det nystartade bolaget Sonus Records i Linköping kontakt. De gillade en låt och ville att vi skulle spela in en platta. I mitten på Maj packade vi ner instrumenten och begav oss i väg till Linköping. På en vecka spelades 17 låtar in, varefter vi åkte hem och vilade. Vi beslutade att döpa albumet till "Valuable Stuff". Alla var nöjda med resultatet, och nu följde en viss väntan på releasen. Denna kom slutligen, men 1996 hade då hunnit bli 1997. Vi hade vissa förväntningar på releasen och räknade med hyfsad försäljning. Förväntningarna slog aldrig in aldrig. Sonus Records var ett nystartat bolag, och hade problem med tillförlitliga marknadsföringskontakter. Vilken chans på marknaden albumet hade haft med bra distribution och marknadsföring kan dock diskuteras. "Valuable Stuff" är trots allt ett punk album och 1997 kan inte jämföras med 1977. Vi fick visserligen göra telefonintervjuer med skumma tyska underground fanzines osv, men vi sålde aldrig någon större mängd plattor. 1998 lyckades skivbolaget trots allt sälja en licens till Portugal, vilket inbringade lite pengar. Sedan rann allt dock ut i sanden.
Efter denna resa var det lite tungt att fortsätta repetera, men vi kom fram till att hade vi lyckats hålla i gång Jones i 9 år, kunde vi lika väl köra vidare. I början drack vi mest kaffe, men började sedan skriva nya låtar. Under år 2000 tog bandet ett nytt grepp och började arbetet med att bygga en liten demostudio, samt en ny replokal. Det var då fyra år sedan någonting spelades in. Vi hade skrivit massor av låtar och repeterat flitigt men annars inte varit aktiva. Under 2001 färdigställdes studion och 12 nya låtar spelades in. I vanlig ordning gjorde vi en del skick till radio stationer och skivbolag, men inte med samma intentioner som under tidigare år. Vi ansåg att det viktiga var att skriva låtar och göra musik, och koncentrera bandet till det som är kreativt. I denna anda fortlöpte det hela fram till Maj 2003, då vi beslöt att lägga ned bandet pga av tidsbrist och dåligt engagemang på låtskrivar fronten.
Related Bands
No related bands added.
You can suggest bands in the comments or by mail.
|
|
