Added: 10 October 2013

Missing in Discography
- Demo 1985 ("Ett blodigt öga", "Den Gamle", "BSS?")
- Demo 1987 ("Göthes borg", "Stopp Stopp Stanna", "Heja Svenne Röjde I Diket (Ch. III)", "Siewert Bequerel"
- Demo 1989 ("Dahls tal", "Regnbågens Ände", "Bakfyllevisan", "Crap Rap", "Svartvita




How can I help?
- Submit Release
- Submit Images
- Submit Media
- Contact Form
- Email Us

Lennys Gosskör (Swe)

Lennys Gosskör (Swe)
Band Info
Genre
Rock / Punk / Melodic Rock / Hard Rock
Country
Sweden (

Linköping

)
Active
1983 - 1990
Members
Bengt Vallhagen - Vocals, Guitar (Acid Spleen, Höj Ribban, Mera Bomber)
Fredrik Svensson - Guitar
Anders Griph - Bass (TC4, Acid Spleen)
Thomas Löfholm - Drums (TC4, Blues Cats, Höj Ribban, Charlotte the Harlot)
Jonas "Jovnas" Kornbrink - Keyboard
Former / Past Members
Wallan Beckman - Guitar (Acid Spleen)
Kenneth Johansson - Guitar
Roger "The Charles" - Guitar
Fritte - Guitar
Stellan (Petterson?) - Guitar (Fortress?)
Biography in English (from http://www.b-sound.com/on_lennys.html)
Yapp. Sometime it did happen and sometime the history shall be written. And it was then, so why not now?
Can also mention that this text was written free from the memory, 450 km from my clip books and photo albums so error do certainly exist. Write and complain.

1981-1990

In the beginning there was - Acid Spleen. At the time for the turn of the year 1981-1982 we, a gang boys in the 14 year age - of course inspired by the punk wave - got the idea to form a band. Because it is (Good Heavens) twenty years since then now, and all is outlawed, it can be mentioned that myself scribbled "Assed Splin" on a number of bus seats before some friendly soul told me how the name of our band was spelled.

Acid Spleen consisted of Backswing on voice, Wallan and me on guitar, Griph on bass and Mr Falkevall on drums. We were all absolute beginners on our instruments and rehearsed loudly the whole afternoons, at least five hours four days a week, in Wallan's parents' house living room (!). All honour to the parents tolerance. To try to talk over a glass of milk a paper wall from continuos repeated untuned punk beginners sound must in reality have been a trial.

Well, we made well then two plays on stage, the most memorable was probably that in the Linköping shop Musikcentralen's basement: Linköpingsrock-82. We were completely scared. Wallan didn't dare to play a single guitar solo but stand the whole concert (which is stored on video!) with the back to the audience and accompany. Falkevall never touched the bass drum nor the hi-hat. The later because the risk to smash himself on the knuckles.

Musically the song "Zip" must be mentioned, some kind of punk with the excellent refrain "Zip Zip what a bloody shop / Zip Zip what a bloody shop", which we carried during all years with Lenny's, written during the Acid Spleed time.

Then I don't remember exactly all turns, but the spring -83 Lenny's boys' choir, a crew and name changed band for first time entered stage.

In the intermediate period I was dismissed as guitarist in favour of Beckman who was Wallan's old c-mate (class-mate).  I was allowed to come back as singer and Griph talked about some boy in class seven who could play drums. He showed to be named (and is still named) Thomas Löfholm and I remember how I was fascinated by he really lifted his rump slightly from the drum stool every time he hit the crashzymbal. Simply to reach it.

So there we were, Lenny's Boys' choir. Wallan, Beckman, I, Griph and Thomas. We realized that we all were on the same high school (Ånestad), that we weren't a boys' choir, and that we have a common denominator in the out of tune music teacher Lennart. Lenny's boys' choir was consequently a moderate good, doubtfully appreciated but logical band name. It was kept. It was in the time when youth recreation centres blossom and you poged to Attentat, Slobobans Undergång and KSMB on Arbis, which stage in some way was the dreams' goal...

In the beginning we played at the rock galas that were regularly arranged in Ånestad- and Österberga school assembly halls. Sometime Anton H (the whole Linköping rock daddy during the 80's) looked at Ånestad and wrote a extremely positive article in Corren. The memory can waver but I will remind myself that it was the band Whoops (with mentioned Anton on drums) who called us and offered us to play before them as our first gig on Arbis. Then things started to roll on some way by itself. The rumour got abroad and we became "a name" and pretty soon we had played in all possible stages in Linköping. From Café Big Bang (do you remember it ??) to party of gang of youths who ride about in cars at the university area ....

Members where exchanged. Wallan and Beckman out and Kentha in (and I hang the guitar on me again, the crew that can be enjoyed here on the web). After Kentha Roger the Charles came at the same time we engaged Jovnas on Keyboard. And so Roger disappeared and Fritte came. Now we have reached -86. Fritte disappeared also and at the very end - and perhaps most powerful - in guitar sense so Stellan came. The crazy fellow. Also to be mentioned that on a short sojourn appeared as guest Berta. We fight a duel with guitars in front of fifteen surprised youth recreation centre visitors in Ryd. Björna and Micke Outland were also and test played a short time but it didn't become anything.

Most popular we were around -87-88. We won basic examination of the first performance (yes exactly -87) of the recreation rock contest Rockkarusellen (but unplaced in the final) and got the benefit to play on AC/DC's old PA-system during Rock-SM -88. Then you can (should) discuss if rock band contests say anything on a band's quality, but it was much such at that time, and it was fun to be there.

Have to mention Videocafét also. Damned what fun. I think we played there five times during -88 (bloody double moral somebody says when we stand there and shouted about Göthes Borg...) and it was crowded every Thursday.

But is was slow to come outside Linköping. We sent demo tapes to all possible arrangers but got much nothing. Year -89 I lived a half year in Stockholm and finally managed to get a gig on Cityhall with ad in the big city newspaper. Ujuj. Shit fun play (even if we were competed by Bon Jovi on Hovet, some audience went there instead...) and things could happen if we had continued.

But we went home, talked and Stellan should move from Limpan and we closed the whole package. It's a pity. Today we had been Lenny's old men's choir.

What did happen then?
Thomas has been musically active and is it still. TC-4 and Charlotte the Harlot was the name of the gangs for a while and nowadays he drums in Blus Cats . Not to forget Höj Ribban, perhaps the logically continuation of the Lenny's Thomas and I played in some year directly after Lenny's.
Beckman is also pop guitar active in Linköping.
Always cheerful Stellan is data man in Tjockhult.
Jovnas, who lives in Göteborg, I hear pretty often, and we became nostalgic on how good we were.
Griph I meet when he is out and work but he doesn't play anything now. He bass monkied also a while in TC4.

What Wallan, Roger and Fritte do, I don't know.
Kentha sits at home and writes songs.
Myself I went from Lenny's to Höj Ribban (yes, with Thomas then). Then we had some jazz joke folk high school named Mera Bomber. Really home after Lenny's I was eventually as guitarist in Fehtara, a project worth its own history that does not have space here. Nowadays I reluctantly admit that he guitars most collect dust.

Demography
Not bad Urinated, which to its whole exist here on Bosse's website was our first tape and the only we manufactured and sold. You remember the studio visit a Saturday-Sunday -84. In a parents' house in Wheelsbridge town sat Bosse with 90 cm reverb in a potato basement. Kentha sat in a wardrobe and made guitar clips and the drums rigged up in living room. Fantastic. The song Helena was the hit of the tape. The whole lyrics except the refrain were improvised at each event. Little fun that Mr Bo here on the net has taken pains to write the text... Some boys in the Mjölby band Tages Titthål actually recorded a syntp(l)op cover version of Helena.

1985 we recorded three (and a half) songs at Lennart in Studio AVO. The songs were A bloody eye, The old, BSS? and thirty seconds Lenny's Boogie. BSS? was (is) a bloody good hard song but otherwise I think we were on way to a misdirected influence situation, it should be little "fine" and the tape has been deteriorated pretty hard by age.

1987 we planned to win the final of the Rockkarusell and release a single. It didn't work but we went into the studio again. On the same tape was Göthes borg, Stopp Stopp Stanna (I Lagens Namn), Heja Svenne Röjde I Diket (Ch. III) and Siewert Bequerel. Göthes Borg released on the collection vinyl Projekt 12. Only good songs but also here noticed afterwards that it was 80's and the excellent sound enginer Tommy Ljunggren controlled knobs - with our happy shouts - in a round little buzz off not at all evil sound. Myself I like Heja Svenne..., the last part of the trilogy about Sven, with a bloody lot of guitar and good energy (ös).

1989 we recorded our best tape, that also became our last.  Axewitch-Micke and -Matte controlled the sound. Dahl's speech, Rainbow's end, Hangover ballad, Crap Rap, Black white thoughts and War on TV were recorded. Sure it smell 80's on this tape too but it feels like we growed into the ambitions we had during a couple of years and the crew with Stellan on guitar was also our instrumentally most powerful. War on TV is the best song I have participated in to create and Crap Rap was really the first hard Swedish language crossover rap. Dahl's speech fell little outside the the frame, a somewhat strained "Ordered work" to the collection vinyl record Music for Environment.

Biography in Swedish (from http://www.b-sound.com/om_lennys.html)
Jovisst. Nångång hände det ju, och nån gång ska ju historien skrivas. Och det var ju då, så varför inte nu? Kan väl också nämna att denna text skrivs fritt ur minnet, 45 mil från mina klippböcker och fotoalbum, så sakfel förekommer säkert. Skriv å klaga.

1981-1990
In the beginning there was - Acid Spleen. Vid tiden för årskiftet 1981-82 fick vi, ett gäng grabbar i 14-årsåldern - naturligtvis inspirerad av punkvågen - för oss att bilda ett band. Eftersom det är (herrejävlar) tjugo år sen nu, och allt är preskiberat, kan väl nämnas att jag själv klottrade "Assed Splin" på ett antal bussäten innan nån vänlig själ upplyste mig om hur namnet på vårt band stavades.

Acid Spleen bestod av Backswing på sång, Wallan och jag på gitarr, Griph på bas och mr Falkevall på trummor. Vi var absoluta nybörjare på våra respektive instrument, och repade högljutt hela eftermiddagarna, minst fem timmar fyra dar i veckan, i Wallans föräldravillas vardagsrum(!). All heder åt den föräldratoleransen. Att försöka samtala över ett glas mjölk en pappvägg ifrån ständigt upprepat ostämt punknybörjarbröl måste i sanning ha varit en prövning.

Nåväl. Vi hann väl med två spelningar, den mest minnesvärda sannolikt den i linköpingsbutiken Musikcentralens källare; Linköpingsrock -82. Vi var direkt vettskrämda. Wallan vågade inte spela ett enda gitarrsolo, utan stod hela konserten (som finns sparad på video!) med ryggen mot publiken och kompade. Falkevall rörde aldrig vare sig baskaggen eller hi-haten. Den senare pga risken att slå sig själv på knogarna.

Musikaliskt måste nämnas att låten "Zip", nånsorts punkröjare med den utmärkta refrängen " Zip Zip vilken jävla butik / Zip Zip vilken jävla butik", som vi tog med oss under alla år med Lenny's, skrevs under Acid Spleen-tiden. Sen kommer jag inte exakt ihåg alla turer, men våren -83 stod Lenny's Gosskör, ett manskaps- och namnförändrat band, på scenen för första gången.

I mellanperioden hade jag själv fått kicken som gitarrist till förmån för Beckman, som var Wallans gamle polare/klasskamrat. Jag fick komma tillbaks som sångare, och Griph snackade om nån kille i årskurs sju som kunde lira trummor. Han visade sig heta (heter fortfarande) Thomas Löfholm och jag minns hur jag fascinerades av att han faktiskt lyfte rumpan lätt från trumpallen varje gång han slog på craschzymbalen. För att nå den, helt enkelt.

Så där var vi, Lenny's Gosskör. Wallan, Beckman, Jag, Griph och Thomas. Vi insåg att vi alla gick på samma högstadieskola (Ånestad), att vi inte var en gosskör och att vi hade en gemensam nämnare i falskspelande musikläraren Lennart. Lenny's Gosskör blev således ett måttligt bra, tveksamt uppskattat men logiskt bandnamn. Det fick hänga med.

Det här var tiden då fritidsgårdsrocken blomstrade och man pogade till Attentat, Slobobans Undergång och KSMB på Arbis, vars scen var något av drömmarnas mål… Till att börja med lirade vi på de rockgalor som regelbundet ordnades i Ånestad- och Österbergaskolans aulor. Nångång kikade Anton H (hela linköpingsrockens pappa under 80-talet) förbi Ånestad och skrev en synnerligen positiv rescension i Corren. Minnet kan svikta, men jag vill påminna mig att det var bandet Whoops (med nämnde Anton på trummor) som ringde oss och erbjöd oss att lira förband åt dom, som vårt första gig på Arbis. Sen började saker i nån mening rulla på av sig själv. Ryktet gick och vi blev något av "ett namn" som rätt snart hade lirat på alla tänkbara scener i Linköping. Från Café Big Bang (kommer ni ihåg det??) till raggarfester på universitetsområdet…

Medlemmar byttes. Wallan och Beckman ut och Kentha in (och jag hängde på mig guran igen, den sättning som kan avnjutas här på webben). Efter Kentha kom Roger the Charles samtidigt som vi tog in Jovnas på Keyboard. Åsså försvann Roger, och Fritte kom in. Nu är vi framme vid -86. Fritte försvann han med och sist - och kanske mäktigast - i gitarristledet kom så Stellan. Stollen. Ska väl också nämnas att en kort sejour gästspelade Berta. Vi gitarrduellerade inför femton förvånade fritidsgårdsbesökare i Ryd. Björna och Micke Outland var också och provspelade en kortis men där bidde det inget.

Som mest populära var vi nog runt -87-88. Vi vann grundomgången i premiärvarvet (just det, -87) av fritidsgårdsrocktävlingen Rockkarusellen (men blev oplacerade i finalen), och fick förmånen att spela på AC/DC-s (oj, nu vill jag gardera mig för det där med minnet igen…) gamla PA-system under Rock-SM -88. Sen kan (ska) man ju diskutera om rocktävlingar säjer nåt om ett bands kvalité, men det var mycket sånt då, och det var kul att va där. Måste nämna Videocafét också. Fan vad kul. Jag tror vi spelade där fem gånger under -88 (jävla dubbelmoralist, säger nån, när vi stod där och gastade om Göthes Borg…), och det var fullsatt varenda torsdag.

Men det var trögt att komma utanför Linköping. Vi skickade demotejppost till alla tänkbara arrangörer men fick mycket tji. År -89 bodde jag ett halvår i Stockholm och lyckades så äntligen greja ett gig på Cityhallen med annons i storstadsblaskan och allt. Ujuj. Skitkul spelning (även om vi hade konkurrens av Bon Jovi på Hovet, en del publik gick dit istället…), och saker hade kanske kunnat lossna, om vi hängt i. Men vi åkte hem, snackade, och Stellan skulle flytta från Limpan, och vi la ner hela paketet. Synd. Idag hade vi varit Lenny's Gubbkör.
***
Vad hände sen då?

Thomas har varit musikaliskt aktiv och är det fortfarande. TC-4 och Charlotte the Harlot hette gängen ett tag, och numera trummmm-petar han i Blus Cats. Ej att förglömma Höj Ribban, kanske den logiska Lenny's-fortsättningen, som Thomas och jag lirade i under nåt år direkt efter Lenny's.

Beckman är också popgitarraktiv i Linköping.
Ständigt muntre Stellan är datanörd i Tjockhult.
Jovnas, som bor i Göteborg, hörs jag med hyfsat ofta, åsså blir vi nostalgiska över hur bra vi var…
Griph träffar jag allt som oftast när han är ute å jobbar, men han lirar numera inget. Han basapade också en tid i TC4.
Vad Wallan, Roger och Fritte gör, vet jag inte.
Kentha sitter hemma och songwriterpular.

Själv gick jag från Lenny's till Höj Ribban (ja, med Thomas då). Sen hade vi nåt jazzplojfolkhögskoleprojekt som hette Mera Bomber. Riktigt hemma efter Lenny's blev jag nog först som gitarrist i Fehtara, ett projekt värd sin egen historia som inte ryms här. Numera måste jag väl motvilligt medge att gurorna mest står och dammar.

Demografi
Inte Illa Pinkat, som i sin helhet finns precis här på Bosses webbplats, var vår första tejp, och den enda som vi tryckte upp och sålde. Man minns studiobesöket, en lördag-söndag -84; I en föräldravilla i Hjulsbro satt Bosse med 90 cm reverb i potatiskällaren. Kentha satt i en garderob och lade gitarrpålägg och trummorna riggades i vardagsrummet. Fantastiskt. Låten Helena var tejpens hit. Hela texten, utom refrängen, improviserades vid varje tillfälle. Lite kul då att mr Bo här på nätet bemödat sig om att ta ut, och plita ner texten… Några grabbar i Mjölbybandet Tages Titthål spelade faktiskt in en syntploppcoverversion av Helena.

1985 spelade vi in tre (och en halv) låtar hos Lennart i Studio AVO. Låtarna var Ett blodigt öga, Den Gamle, BSS? och trettio sekunder Lenny's hot Boogie. BSS? var (är) en jävligt bra stunsigt hård låt, men annars tror jag att vi var på väg in i ett möjligen missriktat influensläge, det skulle vara lite "fint", och tejpen har naggats ganska hårt av ålder.

1987 hade vi ju tänkt att vinna Rockkarusellfinalen och få släppa en singel. Det gick ju inte, men vi gick in i studion igen. På tejp hamnade Göthes borg, Stopp Stopp Stanna (I Lagens Namn), Heja Svenne Röjde I Diket (Ch. III) och Siewert Bequerel. Göthes Borg släpptes på samlingsvinylen Projekt 12. Idel bra låtar, men även här märks det i efterhand att det var ju åttiotal, och utmärkt kompetente ljudteknikern Tommy Ljunggren rattade - med våra glada tillrop - in ett runt och pysigt inte alls elakt sound. Själv gillar jag Heja Svenne… , sista delen i trilogin om Sven, med en jävla massa gitarr och bra ös.

1989 spelade vi in vår bästa tejp, vilken också blev vår sista. Axewitch-Micke och -Matte rattade ljudet. Dahls tal, Regnbågens Ände, Bakfyllevisan, Crap Rap, Svartvita tankar och Krig På TV bandades. Visst osar det 80-tal om denna tejp också, men det känns som om vi växt in i de ambitioner vi haft under ett par år och sättningen med Stellan på gitarr var också vår instrumentalstarkaste. Krig På TV är den bästa låt jag varit med att skapa och Crap Rap var tamejfan den första hårda svenskspråkiga crossover-rapen. Dahls tal faller lite ur ramen, ett något krystat "beställningsjobb" till samlingsskivan Musik för Miljön.
Related Bands
Related with above
V/A Compilations
List viewGrid viewDetailed view