Added: 22 December 2015
Blackmail (Swe / Karlshamn)
Blackmail
|
Band Info
Members
Niclas Jönsson - Vocals ( Wizards Of Ugly Things, Bubblor I Näsan) Roger Johansson - Guitar ( Stormbringer, Faith, Mercy, Bactrac, Free Wheelin Beerdrinkers, Bubblor I Näsan, Thin Lipztick) Richard Nilsson - Guitar (Daily Dream) Christer Nilsson - Bass ( Stormbringer, Faith, Bactrac, Free Wheelin, Beerdrinkers, Daily Dream, Bubblor I Näsan, Thin Lipztick) Peter Johansson - Drums (Beerdrinkers)
Not to be confused with Blackmail (Ödeshög) or Blackmail (Västra Frölunda, Gothenburg). Biography in Swedish from "Musikforum 20 år - En Kul Tur I Kulturen"Om ordet "kult" kan användas i Karlshamnsrockens historia är definitivt Blackmail ett av dessa band. Blackmail bildades vid tidigt åttiotal ur askan av Homocide, ett par Asarumspojkar som ansåg att ingen musik var så skränig att den inte kunde bli värre. Perioden då bandet röjde som värst var 1983-84. Kistans sista spik slogs i under hösten 1984 då lumparlivet satte igång. Sättning 1984 var: Niclas Jönsson - sång, cymbalsönderslagare och silverrom, Roger Johansson - gitarr och silverrom, Peter Johansson - trummor, öl och silverrom, Christer Nilsson - bas och absolut vodka samt Richard Nilsson - gitarr och juice. Våren 1984 spelade bandet in sin enda demo och hade då en hel del spelningar runt om i kommunen. En sak är säker, de som såg bandet på Forum har inte glömt det än... Ekiperingen inför en spelning utgjordes i allmänhet av skinnbrallor, patronbälten, nitarmand, solglasögon m.m. Grundreceptet var att blanda 60% AD/DC, 20% Motörhead samt resterande del de drycker som nämndes ovan och skruva potentiometrarna i botten - helst ännu mer. Det fanns inte en högtalare där papperet inte stod rakt ut. Denna musikaliska idé bäddade naturligtvis inte för någon njutningsfull upplevelse, men det var väl heller aldrig meningen. En vanlig repetition kunde gå till enligt följande: Grabbarna träffades utanför Johanssons radioaffär i Asarum och tog övervåningen i besitting. Ungefär samtidigt som den föra låten hade avverkats hördes polisbilens signalhorn utanför, eftersoom gubben mitt emot - Älgafar, kallad - än en gång hade ringt "farbror Haffa" och klagat. Det slutade alltid med att de förstående representatnerna för lagens arm (är den lång, eller?) i största förståelse tyckte att "spela ni bara pojkar, vi är här bara för att vi måste".
Not to be confused with Blackmail (Ödeshög) or Blackmail (Västra Frölunda, Gothenburg). Biography in Swedish from "Musikforum 20 år - En Kul Tur I Kulturen"Om ordet "kult" kan användas i Karlshamnsrockens historia är definitivt Blackmail ett av dessa band. Blackmail bildades vid tidigt åttiotal ur askan av Homocide, ett par Asarumspojkar som ansåg att ingen musik var så skränig att den inte kunde bli värre. Perioden då bandet röjde som värst var 1983-84. Kistans sista spik slogs i under hösten 1984 då lumparlivet satte igång. Sättning 1984 var: Niclas Jönsson - sång, cymbalsönderslagare och silverrom, Roger Johansson - gitarr och silverrom, Peter Johansson - trummor, öl och silverrom, Christer Nilsson - bas och absolut vodka samt Richard Nilsson - gitarr och juice. Våren 1984 spelade bandet in sin enda demo och hade då en hel del spelningar runt om i kommunen. En sak är säker, de som såg bandet på Forum har inte glömt det än... Ekiperingen inför en spelning utgjordes i allmänhet av skinnbrallor, patronbälten, nitarmand, solglasögon m.m. Grundreceptet var att blanda 60% AD/DC, 20% Motörhead samt resterande del de drycker som nämndes ovan och skruva potentiometrarna i botten - helst ännu mer. Det fanns inte en högtalare där papperet inte stod rakt ut. Denna musikaliska idé bäddade naturligtvis inte för någon njutningsfull upplevelse, men det var väl heller aldrig meningen. En vanlig repetition kunde gå till enligt följande: Grabbarna träffades utanför Johanssons radioaffär i Asarum och tog övervåningen i besitting. Ungefär samtidigt som den föra låten hade avverkats hördes polisbilens signalhorn utanför, eftersoom gubben mitt emot - Älgafar, kallad - än en gång hade ringt "farbror Haffa" och klagat. Det slutade alltid med att de förstående representatnerna för lagens arm (är den lång, eller?) i största förståelse tyckte att "spela ni bara pojkar, vi är här bara för att vi måste".
|
V/A Compilations

|